22/3 2009

17 månader.
1 & 5 månader.
Tiden går fort när man har roligt säger man.
Därför gick de första 5 månaderna så fruktansvärt långsamt.

För nästan 1,5 år sedan skrev du de där sakerna på msn som skulle förändra mitt liv föralltid.
Du förstörde mig så brutalt mycket att jag inte kan förklara det med ord.
Du fick mig att skriva och känna saker jag aldrig någonsin gjort innan.
Ändå hade jag aldrig träffat dig.
Sedan tar du bara helt plötsligt och krossar mig och kommer aldrig tillbaka.
Du betydde så mycket eftersom du fick mig att må så bra. Bättre än någon annan gjort tidigare.

Jag saknar dig. Jag har aldrig förnekat det.
Bara förträngt det.

När du skrev att du inte skulle komma tillbaka och tog bort alla dina användare och loggade ut från msn så trodde jag att jag skulle kvävas.
För jag har aldrig någonsin mått så fruktansvärt dåligt.
För jag har aldrig någonsin varit så fruktansvärt ledsen.


Innan den hemska kalla oktober natten har de tre små orden aldrig haft sån betydelse men nu efter det så är de nästan omöjliga att säga eller skriva eller ens visa.
Bara väldigt få, bara väldigt speciella personer får höra mig säga dem.
För du var den första.
Men jag lovade dig att du inte skulle vara den sista, det var du som bad om det och jag ska hålla mitt löfte.

Natten den 22 oktober 2007 har förändrat mig. Mycket.
Mycket till det sämre men också till det bättre för jag har lärt mig att värdesätta stunder och personer mycket mer.

Du förstörde en av mina favorit låtar också.
Jag kunde inte sluta lyssna på den efter att du lämnade mig

Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor.
jag kan inte ens stå när du inte ser på.
och färglös som en tår blir jag
utan dina andetag


Men jag tog mig igenom det. Men det gick inte på en dag.
Jag kommer aldrig glömma dig eller dina ord.
R.I.P

Ny medicin

You heard me.
Ny medicin.
Tryptizol 10 mg
Fick dom förra torsdagen.
Vet inte vad jag ska tycka än.
Började med att ta 1 tablett/kväll i en vecka.
Nu tar jag 2 tabletter/kväll i en vecka.
Sedan ska jag ta 3, sedan 4, sedan 5.
Om jag fortfarande inte kan sova så kan jag hålla på enda upp till 15 tabletter/kväll.

När jag började med en så sov jag som en björn. I slutet av veckan kunde jag inte sova igen.
Nu när jag precis börjat med 2 (höjde dosen i fredags.) så sover jag jättetungt.
Problemet är biverkningarna.
Några av de vanliga är:
Mardrömmar, Muntorrhet, Viktökning, Svettningar, Ökad aptit, Trötthet, Illamående osv.
Jag har märkt av alla av dessa.
Sedan finns det ju såklart mer sällsynta biverkningar men det är ganska ointressant för tillfället.

Jag brukade faktiskt gilla mardrömmar! :o
De var spännande och dagen efter var det kul att tänka tillbaka.
Jag gillar verkligen inte de jag får nu! Usch.
Därför vaknar jag hela tiden på natten men har lätt att somna om eftersom tabletterna gör mig så trött.

Jag hoppas att de tillslut hjälper iaf :))

Jag förtår inte hur vissa människor kan vara så äckligt själviska!
Och jag förstår inte hur jag skälv kan vara det.

Jag bad dig om en sak men du gjorde det ändå.
Jag bad mig själv om en annan sak men jag kunde inte låta bli.
Jag antar att vi är lika hemska båda två.
Tyvärr drabbar det bara mig.

Förra veckan var ingen bra vecka i det stora hela. Vissa saker var bättre än andra dock.
Denna veckan började inte heller särskillt bra men när jag äntligen fick träffat Amanda och pratat med henne kändes allt så mycket lättare!
Du är bäst :*

Min huvudvärk är inte nådig längre.. Jag vet inte hur, men den har gått upp till skala 11,5 av 10 (y)
Känns inte längre helt okej måste jag säga. Börjar tappa de hoppet jag har kvar.
Det blir inte lättare av att jag går runt och är rädd för vad som kommer hända om jag blir av med huvudvärken men jag försöker vara positiv. Det måste man.

Vem?

Vi alla bär någon sorts mask.
Vi är inte samma person på jobbet, i skolan, med kompisar eller hemma.
Men vart är vi oss själva?
Det var därför jag skaffade blogg, och säkert många andra, för att få visa den riktiga jag, den riktiga Emelie, även om jag inte är helt säker på vem jag faktiskt är. För även jag bär olika masker.
Och jag tror många i åldern 13-18 ungefär, frågar sig frågan; Vem är jag?
Jag har själv ställt mig frågan så många ggr att jag inte längre kan räkna dem.
Vem är jag?
Vi alla vet ju vem vi är födda som men inte mer än så.
Det är ngt man själv måste lista ut på vägen.
Vissa kommer på det fortare än andra och många får hjälp av kompisar, familj, släkt, pojk/flickvän osv.
Jag tror vi måste komma på det själv.
Jag har alltid försökt få hjälp med det men den personen jag då blir är inte Jag.
Jag trivs kanske med det ett år eller två men inte mer än så.
Sedan börjar jag tveka på mig själv precis som innan.
Vem ska man vara?
Finns det någon guide som berättar precis hur var och en ska vara?
Isf skulle jag gärna ta en titt i den.

Hur hittar man sig själv?
Det är det som är själva frågan.
Jag lyssnar alldeles för mycket på vad alla andra tycker och tänker och lyssnar inte på mina egna åsikter men när det väl kommer till kritan så vet jag innerst inne att jag inte vill vara som alla andra tycker.
Men det är så mycket lättare att låta alla andra bestämma hur man ska vara och hur man ska se ut. Men varför?
Är det för att man är för lat för att faktiskt orka tänka ut vad man vill själv eller är man rädd för att inte bli accepterad om man bara är sig själv?

Jag tror det är alldeles för många som låter andra bestämma hur man själv ska vara.
Jag ska börja tänka för mig själv.
Starting right now!