22/3 2009

17 månader.
1 & 5 månader.
Tiden går fort när man har roligt säger man.
Därför gick de första 5 månaderna så fruktansvärt långsamt.

För nästan 1,5 år sedan skrev du de där sakerna på msn som skulle förändra mitt liv föralltid.
Du förstörde mig så brutalt mycket att jag inte kan förklara det med ord.
Du fick mig att skriva och känna saker jag aldrig någonsin gjort innan.
Ändå hade jag aldrig träffat dig.
Sedan tar du bara helt plötsligt och krossar mig och kommer aldrig tillbaka.
Du betydde så mycket eftersom du fick mig att må så bra. Bättre än någon annan gjort tidigare.

Jag saknar dig. Jag har aldrig förnekat det.
Bara förträngt det.

När du skrev att du inte skulle komma tillbaka och tog bort alla dina användare och loggade ut från msn så trodde jag att jag skulle kvävas.
För jag har aldrig någonsin mått så fruktansvärt dåligt.
För jag har aldrig någonsin varit så fruktansvärt ledsen.


Innan den hemska kalla oktober natten har de tre små orden aldrig haft sån betydelse men nu efter det så är de nästan omöjliga att säga eller skriva eller ens visa.
Bara väldigt få, bara väldigt speciella personer får höra mig säga dem.
För du var den första.
Men jag lovade dig att du inte skulle vara den sista, det var du som bad om det och jag ska hålla mitt löfte.

Natten den 22 oktober 2007 har förändrat mig. Mycket.
Mycket till det sämre men också till det bättre för jag har lärt mig att värdesätta stunder och personer mycket mer.

Du förstörde en av mina favorit låtar också.
Jag kunde inte sluta lyssna på den efter att du lämnade mig

Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor.
jag kan inte ens stå när du inte ser på.
och färglös som en tår blir jag
utan dina andetag


Men jag tog mig igenom det. Men det gick inte på en dag.
Jag kommer aldrig glömma dig eller dina ord.
R.I.P