1 år idag.
Jävlar säger jag bara.
Det har alltså gått exakt ett år sedan jag blev sjuk nu.
Vadå ångest?!
Jag kommer ihåg den morgonen som vilken annan morgon som helst förutom att jag hade ganska ont i huvudet men inget jag oroa mig över eftersom jag har haft det lite då och då sedan fyran.
Jag kunde aldrig ana att detta skulle leda till den jobbigaste, svåraste och mest påfrestande perioden i mitt liv.
Jag bad om att få vara hemma den dagen från skolan pga huvudvärken men mamma nekade mig detta med tanke på att det brukade hjälpa med att ta panodil. And so I did. Huvudvärken försvann dock inte så jag var ganska nere den dagen och somnade på soffan när jag kom hem.
Dagen efter var likadan men jag tyckte att jag hade mer ont.
Och så fortsatte det. I ca 3 veckor gick jag och fick bara ondare och ondare så jag bestämde mig att kolla upp det.
Först var jag hos optikern, fick nya linser. Sedan var jag hos tandläkaren, inget fel där.
Sedan gick jag till vårdcentralen här i Mölndal. Axel Hansson kommer jag så väl ihåg att läkaren hette.
Han frågade om jag sov bra, vilket jag verkligen inte gjorde. Sedan fick jag panodil utskrivet som jag skulle ta 6 ggr per dag och ett par andra tabletter på kvällen. Ingen effekt. Och tabletterna kommer jag bara ihåg att jag hatade. Massa biverkningar.
De fortsatte utreda mig och jag fick röntgas, vilket var en av de jobbigaste saker jag någonsin gjort.
Jag fick ligga på en sjukt obekväm skiva som åkte in i denna stora maskin. Jag hade nekat lugnande medicin trots det att jag har klaustrofobi, detta är ett misstag jag aldrig gör om.
Där låg jag, helt blickstilla, bland de värsta bullret du kan tänka dig, i en mörk tunnel med en radio i öronen som var alldeles för dålig mottagning på. Jag låg där i 50 min och det jobbigaste var att jag hade varit väldigt förskyld innan så tillslut blev min hals så torr så jag fick en hostattack men eftersom jag inte fick röra mig kunde jag inte hosta och började få panik.
Men tack vare min kära mamma klarade jag mg igenom dessa 50 min utan att avbryta eftersom jag då visste jag skulle behöva göra om det.
Magnetröntgen visade ingenting.
Alla sa hela tiden "tack gode gud!!" Men ska jag vara ärlig så hoppades jag nästan på att de skulle hitta något avikande. Då hade man iaf kunnat fixa det?
Senare gjorde jag också ryggvätskeprov och jag har aldrig någonsin haft så ont. Inte då iaf.
Nu har min huvudvärk blivit så illa att jag faktiskt hellre gör om ryggvätskeprovet än att ha huvudvärk. Men iaf. Det visade ingenting heller.
Så nu är jag här. Precis som för ett år sedan men ännu värre.
Jag kommer ihåg innan huvudvärken, hur bra jag mådde, hur glad jag var och hur bra allting gick! Usch vad jag saknar de känslorna.. Jag kommer inte ens ihåg hur det är att inte ha ont längre. Bara att jag var glad.
Jag har lärt mig så sjukt mycket det är senaste året. Att även när du psykiskt ger upp av smärta så tål kroppen mer än man tror och du fortsätter leva.
Fysiskt iaf.
Jaja, för att vara lite posetiv så har jag fått nya tabletter. Började i söndags, idag är det torsdag. Ingen skillnad än men min huvudvärk är så brutalt illa nu så jag måste, liksom min läkare, tro på de här medicinerna för det verkar vara min sista utväg.
Grattis på årsdagen Emelie!
torsdag 24 september 2009
fredag 21 augusti 2009
Snälla..?
Någon annan måste andas åt mig.
Jag behöver lägga allt i någon annans händer, för jag orkar inte hålla reda på mig själv längre. Och jag vet jag har skrivit och sagt det så många gånger förr. Men se, jag har klarat mig men jag bryter ihop. En liten bit i taget. Men saker har förändrats.. Inte bara det att huvudvärken har blivit värre utan för första gången sedan den började, 24 september 2008, så har jag nu insett för bara ett kort tag sedan att jag är faktiskt sjuk.
Det var först då jag råkade säga det till någon som frågade hur jag mådde varför jag inte var ute med mina kompisar på sommarlovet.
Jag svarade att jag var sjuk.
För mig var det en stor sak. Jag har innan aldrig använt den termen på mig själv. Sjuk. Det var då jag insåg att jag faktiskt måste bli frisk. På ett eller annat sätt för jag kommer aldrig orka leva såhär. Inte länge till alls faktiskt.
Jag behöver lägga allt i någon annans händer, för jag orkar inte hålla reda på mig själv längre. Och jag vet jag har skrivit och sagt det så många gånger förr. Men se, jag har klarat mig men jag bryter ihop. En liten bit i taget. Men saker har förändrats.. Inte bara det att huvudvärken har blivit värre utan för första gången sedan den började, 24 september 2008, så har jag nu insett för bara ett kort tag sedan att jag är faktiskt sjuk.
Det var först då jag råkade säga det till någon som frågade hur jag mådde varför jag inte var ute med mina kompisar på sommarlovet.
Jag svarade att jag var sjuk.
För mig var det en stor sak. Jag har innan aldrig använt den termen på mig själv. Sjuk. Det var då jag insåg att jag faktiskt måste bli frisk. På ett eller annat sätt för jag kommer aldrig orka leva såhär. Inte länge till alls faktiskt.
Jag behöver någon annan som kan andas åt mig. Så jag slipper. Men snälla, sluta inte.
Låt mig inte försvinna. Inte än.
onsdag 10 juni 2009
lördag 6 juni 2009
fredag 8 maj 2009
Lever jag verkligen?
Ännu ett inlägg.
Det kanske blir annorlunda, kanske inte?
Jag har ingen ork kvar alls. Ingen ork till något överhuvudtaget.
Jag låg ofta och grät mig till sömns för jag hade så ont.
Jag orkar inte gråta längre och har inte gjort det på ett tag faktiskt :D
Egentligen bara för jag inte orkar.
Jag orkar inte ha ångest över att skolan går åt helvete och att jag ligger väldigt långt efter fast vi slutar om ca 3 veckor.
Jag orkar inte gå runt och klaga på hur ont jag har
Och jag orkar inte gå runt och må dåligt längre.
Så. Nu är det slut med det.
Egentligen är det väl bra antar jag
Eftersom det är alla dom dåliga sakerna jag inte orkar som jag rabblat upp.
Men tyvärr så orkar jag inte dom bra sakerna heller.
Jag orkar inte göra massa roliga saker och vara ute med kompisar osv.
Jag orkar inte känna någt helt enkelt.
Ingen lycka, ingen nervositet, ingen sorg, ingen ångest, ingenting egentligen.
Det känns som om jag går runt som en zombie. Väldigt udda känns det faktiskt.
Men för mig är det bra. Iaf nu.
För de negativa känslorna tog över och jag trodde inte jag skulle klara av det.
Det hade jag inte gjort.
Men nu kan jag bara fortsätta att... Leva? Eller..?
Räknas det som att leva om man är en tjej som haft så mycket tankar och funderingar, starka känslor och åsikter men som nu inte känner något alls?
Många har alltid sett mig som känslokall eftersom jag inte visar så mycket av mina känslor inför folk.
Och det har jag alltid hatat men nu stämmer det.. Eller har jag bara förträngt alla känslor för att fortsätta vidare trots att all ork och hopp är borta?
Jag vet faktisk inte längre. Tyvärr.
Så antagligen kommer det inte bli lika många inlägg här på bloggen för jag har inga känslor att skriva om. Inte efter det här. Då har jag bara fakta kvar.
Och jag vill passa på att tacka alla mina kära vänner! Kärlek till er känner jag iaf.
Det kommer jag alltid göra.
<3
Det kanske blir annorlunda, kanske inte?
Jag har ingen ork kvar alls. Ingen ork till något överhuvudtaget.
Jag låg ofta och grät mig till sömns för jag hade så ont.
Jag orkar inte gråta längre och har inte gjort det på ett tag faktiskt :D
Egentligen bara för jag inte orkar.
Jag orkar inte ha ångest över att skolan går åt helvete och att jag ligger väldigt långt efter fast vi slutar om ca 3 veckor.
Jag orkar inte gå runt och klaga på hur ont jag har
Och jag orkar inte gå runt och må dåligt längre.
Så. Nu är det slut med det.
Egentligen är det väl bra antar jag
Eftersom det är alla dom dåliga sakerna jag inte orkar som jag rabblat upp.
Men tyvärr så orkar jag inte dom bra sakerna heller.
Jag orkar inte göra massa roliga saker och vara ute med kompisar osv.
Jag orkar inte känna någt helt enkelt.
Ingen lycka, ingen nervositet, ingen sorg, ingen ångest, ingenting egentligen.
Det känns som om jag går runt som en zombie. Väldigt udda känns det faktiskt.
Men för mig är det bra. Iaf nu.
För de negativa känslorna tog över och jag trodde inte jag skulle klara av det.
Det hade jag inte gjort.
Men nu kan jag bara fortsätta att... Leva? Eller..?
Räknas det som att leva om man är en tjej som haft så mycket tankar och funderingar, starka känslor och åsikter men som nu inte känner något alls?
Många har alltid sett mig som känslokall eftersom jag inte visar så mycket av mina känslor inför folk.
Och det har jag alltid hatat men nu stämmer det.. Eller har jag bara förträngt alla känslor för att fortsätta vidare trots att all ork och hopp är borta?
Jag vet faktisk inte längre. Tyvärr.
Så antagligen kommer det inte bli lika många inlägg här på bloggen för jag har inga känslor att skriva om. Inte efter det här. Då har jag bara fakta kvar.
Och jag vill passa på att tacka alla mina kära vänner! Kärlek till er känner jag iaf.
Det kommer jag alltid göra.
<3
torsdag 30 april 2009
Tjejer.
Valborg.
Orkar faktiskt inte skriva om det.
Men varför jag är hemma så tidigt har bland annat med mitt huvud att göra.
Nu ska jag klaga på ngt heeeeelt annat! :D
Nämligen. Tjejer.
Alla som läser detta kommer antagligen ta åt sig och tro att jag skrivit om just Dem.
Det är fel.
Alla kommer ta åt sig av en aledning.
Ni är alla likadana!
Detta har inget att göra med valborg eller liknande. Tänkt skriva detta ett ganska bra tag.
Bara aldrig riktigt haft tillräckligt med ork.
Men IAF.
Tjejer är äckliga!
Tjejer är det jag hatar mest på hela jorden.
Alla jag någonsin träffat har varit likadana, jag är säkert likadan bara aldrig någon som sagt ngt men jag har kommit fram till det själv.
Det finns inget i hela världen som är så äckligt som tjejer.
Vi klagar på allt!
Och alla blir sura för den minsta lilla skitsak!
Tex. "Åh nej vi råkar ha en klänning som ser nästan likadan ut fast i olika färger. DU HÄRMAS! Nu kan inte vi vara kompisar mer om du ska härma mig såhär, blablabla!"
Eller typ. Vi är superbra kompisar när vi är själva
men när det kommer fler in i gruppen så måste vi frysa ut någon.
Det råkar bara alltid bli jag, eftersom jag är konflikträdd och vill vara alla till lags och visar aldrig att jag blir sur och säger heller aldrig nej.
Tjejer blir också sura för det minsta lilla.
Visst. Man tar ju åt sig även om någon bara skämtar men att bli skitsur för att man skämtar om att den har små bröst (när man vet själv att även jag som skämtar också har det.) och sedan slutar prata med en på två dagar.
Detta är bara några väldigt få exempel.
Varför ska man frysa ute folk? Varför ska man snacka massa jävla skit om andra bakom deras ryggar? Varför?
Ärligt talat är alla tjejer är faktiskt såhär. Tyvärr.
Och ni killar som kallar vissa tjejer för "killar" har inte själv umgåtts med dem som tjej och vet inte att den personen är precis lika äcklig som alla andra tjejer.
Jag skäms för att vara tjej helt till 120% och om jag kunde skulle jag konventera till kille.
Jag hade nog varit bög då eftersom jag aldrig skulle kunna vara tillsammans med en tjej.
Jag har egentligen aldrig haft tjejkompisar eftersom jag tröttnar på dem direkt.
Medans killkompisar har jag som hållt kvar efter flera, flera år.
Nu har jag två tjejkompisar, förutom mina kära klasskompisar, och er har jag faktiskt klarat att hålla kvar.
Men jag tror faktiskt aldrig att jag kommer kunna få några nya.
Vilket jag ärligt talat inte bryr mig om ett skit :'D
Så för er som inte märkt det.
Så har jag tvångstankar om att jag och en kompis går på två olika sidor av en stolpe/pelare whatever, så måste jag säga hej för annars tror jag att man kommer bli ovänner.
Detta har jag slutat med när det gäller tjejer, för jag vet att någon gång kommer den ändå bli sur och börja bråka. (Hur många gånger jag än säger hej.)
Det är som sagt bara vissa få tjejer jag fortsätter detta med men sry killar, ni kommer få höra många "hej" :3
Dessutom. Så är tjejer så sjukt naiva.
Efter att ni tex, varit tsm med någon i typ 3 veckor säger ni att ni älskar dem över allt annat och det kommer alltid vara ni två.
Förlåt, men detta är nästan alltid fel!
Ni är typ 14 bast ffs!!
Tänker ni verkligen tillbringa ca 70-80 år med den här människan?!
Det hade iaf inte jag velat :c
Sedan säger jag inte att man inte ska värdesätta den tiden man har tsm, även om man bara är 14 år.
Men kom inte och säg att ni ska skaffa barn när ni är 17, gifta er när ni är 19 och sedan leva lyckliga tills ni tillslut dör när ni är 95.
Det är egentligen inte bara tjejer som är så äckliga för killar är också ganska äckliga ibland (bara inte lika ofta.) Det äckligaste är egentligen tonåringar, that's it!
Tjejer som skaffar olika killar varje månad och säger att det är just den som betyder mest. Att de älskar dem över allt annat osv.
Att säga att man älskar någon är det största som finns för mig men så är det inte för alla andra längre. Det är inte samma sak som när man säger att man älskar choklad. För då menar man ju egentligen att man gillar choklad väldigt mycket och att det är så sjukt gott.
När man säger att man älskar någon anser jag att man ska kunna dö för den här personen.
Jag säger detta väldigt, väldigt sällan. Även när mina föräldrar säger det så brukar jag bara svara "Detsamma" och det är inte för jag inte älskar dem för det gör jag, av hela mitt hjärta. Det är bara det att folk slösar med de orden alldeles för mycket.
När folk, som inte egentligen menar det, säger det till mig blir jag rädd och vill fly.
När man sedan frågar dem så säger de att de menar det men då vet man att de orden inte har samma betydelse för dem.
Jag vill inte höra de från någon kompis man kännt i en månad. Jag vill höra de från dem som skulle kunne ge hela sitt liv.
Jag börjar bara tröttna. Så enkelt är det.
Jag är trött på allt och alla.
Men egentligen mest trött på mig själv.
Haha jaja, detta var ett udda och alldeles för lååångt inlägg som antagligen kommer göra många tjejer pissed off. Bland annat mina kompisar. Men det är inte er jag hatar. Bara hur ni kan bete er ibland.. Men snälla. Försök inse detta själva.
PUSS! :D
Orkar faktiskt inte skriva om det.
Men varför jag är hemma så tidigt har bland annat med mitt huvud att göra.
Nu ska jag klaga på ngt heeeeelt annat! :D
Nämligen. Tjejer.
Alla som läser detta kommer antagligen ta åt sig och tro att jag skrivit om just Dem.
Det är fel.
Alla kommer ta åt sig av en aledning.
Ni är alla likadana!
Detta har inget att göra med valborg eller liknande. Tänkt skriva detta ett ganska bra tag.
Bara aldrig riktigt haft tillräckligt med ork.
Men IAF.
Tjejer är äckliga!
Tjejer är det jag hatar mest på hela jorden.
Alla jag någonsin träffat har varit likadana, jag är säkert likadan bara aldrig någon som sagt ngt men jag har kommit fram till det själv.
Det finns inget i hela världen som är så äckligt som tjejer.
Vi klagar på allt!
Och alla blir sura för den minsta lilla skitsak!
Tex. "Åh nej vi råkar ha en klänning som ser nästan likadan ut fast i olika färger. DU HÄRMAS! Nu kan inte vi vara kompisar mer om du ska härma mig såhär, blablabla!"
Eller typ. Vi är superbra kompisar när vi är själva
men när det kommer fler in i gruppen så måste vi frysa ut någon.
Det råkar bara alltid bli jag, eftersom jag är konflikträdd och vill vara alla till lags och visar aldrig att jag blir sur och säger heller aldrig nej.
Tjejer blir också sura för det minsta lilla.
Visst. Man tar ju åt sig även om någon bara skämtar men att bli skitsur för att man skämtar om att den har små bröst (när man vet själv att även jag som skämtar också har det.) och sedan slutar prata med en på två dagar.
Detta är bara några väldigt få exempel.
Varför ska man frysa ute folk? Varför ska man snacka massa jävla skit om andra bakom deras ryggar? Varför?
Ärligt talat är alla tjejer är faktiskt såhär. Tyvärr.
Och ni killar som kallar vissa tjejer för "killar" har inte själv umgåtts med dem som tjej och vet inte att den personen är precis lika äcklig som alla andra tjejer.
Jag skäms för att vara tjej helt till 120% och om jag kunde skulle jag konventera till kille.
Jag hade nog varit bög då eftersom jag aldrig skulle kunna vara tillsammans med en tjej.
Jag har egentligen aldrig haft tjejkompisar eftersom jag tröttnar på dem direkt.
Medans killkompisar har jag som hållt kvar efter flera, flera år.
Nu har jag två tjejkompisar, förutom mina kära klasskompisar, och er har jag faktiskt klarat att hålla kvar.
Men jag tror faktiskt aldrig att jag kommer kunna få några nya.
Vilket jag ärligt talat inte bryr mig om ett skit :'D
Så för er som inte märkt det.
Så har jag tvångstankar om att jag och en kompis går på två olika sidor av en stolpe/pelare whatever, så måste jag säga hej för annars tror jag att man kommer bli ovänner.
Detta har jag slutat med när det gäller tjejer, för jag vet att någon gång kommer den ändå bli sur och börja bråka. (Hur många gånger jag än säger hej.)
Det är som sagt bara vissa få tjejer jag fortsätter detta med men sry killar, ni kommer få höra många "hej" :3
Dessutom. Så är tjejer så sjukt naiva.
Efter att ni tex, varit tsm med någon i typ 3 veckor säger ni att ni älskar dem över allt annat och det kommer alltid vara ni två.
Förlåt, men detta är nästan alltid fel!
Ni är typ 14 bast ffs!!
Tänker ni verkligen tillbringa ca 70-80 år med den här människan?!
Det hade iaf inte jag velat :c
Sedan säger jag inte att man inte ska värdesätta den tiden man har tsm, även om man bara är 14 år.
Men kom inte och säg att ni ska skaffa barn när ni är 17, gifta er när ni är 19 och sedan leva lyckliga tills ni tillslut dör när ni är 95.
Det är egentligen inte bara tjejer som är så äckliga för killar är också ganska äckliga ibland (bara inte lika ofta.) Det äckligaste är egentligen tonåringar, that's it!
Tjejer som skaffar olika killar varje månad och säger att det är just den som betyder mest. Att de älskar dem över allt annat osv.
Att säga att man älskar någon är det största som finns för mig men så är det inte för alla andra längre. Det är inte samma sak som när man säger att man älskar choklad. För då menar man ju egentligen att man gillar choklad väldigt mycket och att det är så sjukt gott.
När man säger att man älskar någon anser jag att man ska kunna dö för den här personen.
Jag säger detta väldigt, väldigt sällan. Även när mina föräldrar säger det så brukar jag bara svara "Detsamma" och det är inte för jag inte älskar dem för det gör jag, av hela mitt hjärta. Det är bara det att folk slösar med de orden alldeles för mycket.
När folk, som inte egentligen menar det, säger det till mig blir jag rädd och vill fly.
När man sedan frågar dem så säger de att de menar det men då vet man att de orden inte har samma betydelse för dem.
Jag vill inte höra de från någon kompis man kännt i en månad. Jag vill höra de från dem som skulle kunne ge hela sitt liv.
Jag börjar bara tröttna. Så enkelt är det.
Jag är trött på allt och alla.
Men egentligen mest trött på mig själv.
Haha jaja, detta var ett udda och alldeles för lååångt inlägg som antagligen kommer göra många tjejer pissed off. Bland annat mina kompisar. Men det är inte er jag hatar. Bara hur ni kan bete er ibland.. Men snälla. Försök inse detta själva.
PUSS! :D
onsdag 22 april 2009
Skola
Onsdag.
Jag hatar Onsdagar!
Inte egentligen eftersom det är mitten av veckan och då är det snart helg + att det är grey's ikväll :D
Men det är just Onsdagarna i skolan. Dom suger! Först har vi matte, sedan svenska och visst. Det kanske inte är dom roligaste ämnerna men så illa är det inte.
Det är nu. Kl 12 som helvetet börjar!
Först har vi medieproduktion, där vi ärligt talat, inte gör ett jävla skit. Vi bara sitter vid datorn fram till kl 15. Sedan då jävlar. Då börjar datorkunskapen! Så vi sitter bara här i fyra och en halv jävla timme!!! Att sitta vid datorn så länge är inte vad mitt huvud behöver :c
Det är därför jag bloggar så sällan. För jag sitter nästan aldrig vid datorn...
Min huvudvärk har blivit värre. Väldigt mycket värre.
Och jag vet att det är det enda jag tjatar om och jag förstår att det är skitjobbigt att sitta och läsa och lyssna på men jag är också trött på det ska ni veta.
Så sjuuukt trött på det. Så obeskrivligt. Och jag vet att det finns saker som är så mycket värre än det här och saker som är jobbigare och det här kanske inte är så jävla farligt men seriöst. Det här äcklar mig!
Jag orkar inte med någonting längre. Vet inte ens hur jag ska klara av spelningen imrogon.
Men det ska jag. För jävlar vad jag har längtat!
Underoath <3
Ett av mina absoluta favoritband. Imorgon kommer bli en dag att minnas.
Haha jag ryser när jag tänker på det.
Sen fö. Så är jag så sjukt glad att jag har mina kompisar! Ni är så jävla bra, TA ÅT ER!
Jag hade verkligen inte klarat det här utan vissa... Jag tror ni vet vilka ni är.
Tack <3
Jag fortsätter att kämpa för er nu.
Nu är min kära pappa här för att hämta mig. <3
Skriver mer någon annan dag eller ngt..
Bye!
Jag hatar Onsdagar!
Inte egentligen eftersom det är mitten av veckan och då är det snart helg + att det är grey's ikväll :D
Men det är just Onsdagarna i skolan. Dom suger! Först har vi matte, sedan svenska och visst. Det kanske inte är dom roligaste ämnerna men så illa är det inte.
Det är nu. Kl 12 som helvetet börjar!
Först har vi medieproduktion, där vi ärligt talat, inte gör ett jävla skit. Vi bara sitter vid datorn fram till kl 15. Sedan då jävlar. Då börjar datorkunskapen! Så vi sitter bara här i fyra och en halv jävla timme!!! Att sitta vid datorn så länge är inte vad mitt huvud behöver :c
Det är därför jag bloggar så sällan. För jag sitter nästan aldrig vid datorn...
Min huvudvärk har blivit värre. Väldigt mycket värre.
Och jag vet att det är det enda jag tjatar om och jag förstår att det är skitjobbigt att sitta och läsa och lyssna på men jag är också trött på det ska ni veta.
Så sjuuukt trött på det. Så obeskrivligt. Och jag vet att det finns saker som är så mycket värre än det här och saker som är jobbigare och det här kanske inte är så jävla farligt men seriöst. Det här äcklar mig!
Jag orkar inte med någonting längre. Vet inte ens hur jag ska klara av spelningen imrogon.
Men det ska jag. För jävlar vad jag har längtat!
Underoath <3
Ett av mina absoluta favoritband. Imorgon kommer bli en dag att minnas.
Haha jag ryser när jag tänker på det.
Sen fö. Så är jag så sjukt glad att jag har mina kompisar! Ni är så jävla bra, TA ÅT ER!
Jag hade verkligen inte klarat det här utan vissa... Jag tror ni vet vilka ni är.
Tack <3
Jag fortsätter att kämpa för er nu.
Nu är min kära pappa här för att hämta mig. <3
Skriver mer någon annan dag eller ngt..
Bye!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
