Ångest..?

Det är sjukt hur vissa människor kan få en att må så fruktansvärt bra!
Att man glömmer bort allt det jobbiga och hemska så fort man träffar människan.
Att man glömmer bort all smärta. Åtminstone för ett kort tag.
Att det sedan är så fruktansvärt jobbigt att lämna tänker man inte på förrän det väl är dags.
Så kände jag i Örebro.
Så kände jag när jag sov över hos Amanda
Och så kände jag väldigt mycket idag också. Hos Felicia.

Sedan finns det folk som bara får mig att må sämre och sämre.
Två st faktiskt.
Tänker inte nämna ngn vid namn eftersom om de läser det här borde de känna sig träffade ändå.
De här två människorna tillhörde dom bästa.
Någonsin.
Och jag var grymt nära de båda men helt plötsligt försvann den ena och sedan försvann också den andra. Sakta men säkert.

Jag fick min mobilräkning idag.
188 kr.
142 kr är fast avgift per månad.
Jag har skickat 1653 sms denna månaden.
Innan ni två försvann skickade jag ca 4000 per månad.
Ni var min räddning. Mina säkra kort. Jag kunde alltid lita på er och ni var alltid där. Båda två.
Ni båda fanns där varje natt på sms för att trösta mig, få mig att skratta som bara en tjej kan göra och ni var alltid så underbara. Båda två.
Jag hoppas att ni kanske är påväg tillbaka till mig. Åtminstone lite smått.
För vet ni vad?
Jag saknar er två! <3
(Och jag vet att jag skriver ihop er som om ni var en människa men för mig var ni som en enda bra dröm. Även om ni inte ens känner varandra. Så kommer ni alltid betyda lika mycket)

Igår var en bra kväll.
Felicia kom hem och vi pratade i telefon ett bra tag.
Och ni båda hörde av er.

Idag var mindre bra..
Skolan var sjuuukt jobbig fast vi hade bara en lektion typ. Men min huvudvärk vill inte vara snäll alls. (Fick iaf VG+ på engelska muntliga nationella)
Sedan åkte jag till Felicia men på vägen såg jag en som var så lik en av er.
Exakt så såg du ut för ett år sedan ungefär. När allt var underbart.
Ångest.
Jag hade det underbart hos Felicia, som vanligt.
Jag skrattade tills jag grät, som vanligt.
Sedan kom jag hem och mår sämt
sämst
sämst
sämst
Sämst.

Jag vill inte vara sjuk mer.
För jag orkar verkligen inte.
Det är det värsta jag varit med om.


Kill Hannah får mig att må lite bättre iaf.
Agent Orange Skies <3
Hummingbirds the size of bullets <3